sandratorheed

home from Ängelholm för ett tag sedan.
talk about svengelska but ändå thats livet.

haha nej nej jag skojade men men hemma från ängelholm för ett tag seeeeeeeen!
trevligt o träffa syrran och marcuz, han är så sööööööt ! lille gullegrisen, haha*ler*
men men fikade och gick en vända på stan, eller jaa ängelholm centrum eller vad man ska kalla de,
tråk men sällskapet var guldvärt. tog bussen hem jävla chaufför som kööör som en dåre när det
är halt och sånt för fan, var liv rädd under bussresan att något skulle hända för fan,
tänka lite på sina passagerare eller så är de bara jag som tänker på risken ! men men ändå.
ska mot ödåkra nu träffa systrarna Al-sabagh, hehe awwwe =) Meys meys lilla meys, så söööt ändå
hon är orolig och såå för när de ska hända, när var och hur, eller jaa NÄÄÄÄÄÄÄR! men ändå

ska klä mig lite fint kanske o så nu, eller bara ta på mig något, men de är väl typiskt mig, så alldaglig och vanlig
helt slapp när de gäller klädsel men sådant är livet, jag är bekvämlig, men får se hur de blir så att jag inte lovar
mig själv något som jag kanske inte kan hålla! tråkigt nog, men men höres sen ska skriva mer dåå om veckan och så om jag ens kmr ihåg vad som hänt, minnet MINNET är det fel på hos allt folk soooo plzzz dont judge el hur de stavas men som sagt minnet! jag minns inte ;)


pussssssssssssssssss

Tusen Tankar,Flera Drömmar,
Men en Verklighet

Hjärtat har sina skäl som förståndet inte fattar!

You're my dream, my wish my everything<3

when you're here,
i love you.
When you're there,
i miss you.
When you're gone
i need you.

Det finns ord som kan såra och svida,
det finns personer som kan få dig att lida
Även om detta kan bli en plåga, låt dom inte släcka din låga.
Låt dom inte knäcka dig, jag vet hur det är, lita på mig.
Låt dom inte vinna striden för det kommer bli bättre med tiden.
Du ska inte visa dig svag, det kommer att löna sig en dag
Utan du ska stå emot och inte låta dom utgöra ett hot mot dig.

Jag vet att det är svårt, kan inte bara någon få det att bli enkelt?
Det tar en evighet, en oländlig plåga! Det borde gå snabbare
än man tror men det gör det inte. Man såras och lider därefter,
det är en av de största utmaningarna i livet.

jahapp, har haft en liten kväll med tjejerna, alltid lika trevligt och mysigt tjejer<3
tack för kvällen.
Var på haket, och sedan bio efter det, såg "Farsan" den var väl okej, ganska rolig
men i genomsnitt av mig får den endast en FYRA av TIO möjliga, men sällskapet på både
höger och vänster sida får båda vars en ELVA;) hihi*ler*
Haket, jaa du, de är inte riktigt min grej, jag föredrar Mezo faktiskt, men men alla är olika...
man måste ju pröva på nya saker för att veta vad man tycker om och inte tycker om.
men men någon gång går väl bra, bara man inte gör det till en regelbunden sak, Haket hit och haket dit,
aaah då stannar jag nog hellre hemma och träffar de som vill dit efter dom varit här ;) haha ..jaa jag kan vara rolig ibland :P
men men livet är som det är, tänker inte sitta här och predika om en sak som man kanske tycker är mysigt och trevligt kanske nästa gång !!
Awwe Jätteroligt att träffa Meys, det är inte så ofta längre men man försöker ju, her do day is soon Weeeiii!!
hoppas de går bra gumman, fyfan kan inte fatta det själv. men men tiderna förändras och förr eller senare står man där själv, gravid och allt, men jag hoppas isf det är om typ tio år =)
hon kommer klara detta så bra. men men
trevligt att träffa alla de andra också självklart men ändå :P man måste ju lätta på vad som finns på hjärtat, eller i huvudet, hjärnan går på helvarv när man sitter och skriver blogg, vilket inte händer så ofta eller vad säger du meys ? haha, men men man är väl lat och orkar inte sitta som en nörd och skriva "dagbok" eller vad fan man ska kalla det. Hade en underbar kväll iaf, även om jag inte var så på i början på att joina er men men :P

take care idiots

ahapp då var det kärlekens dag idag =)
Nawfel skulle jobba idag vad han sa, han skulle "jobba"
skulle komma tillbaka vid halv sex tiden, och då skulle jag
vara färdig och klar att gå ut. Redan i morse gav jag honom min
gåva/gåvor. Han blev glad :) iaf, sen vid halv sex får jag ett sms
och någon sekund efter ringer nawfel och pratar på, jag fråga om han fick
sluta tidigare som han sagt han skulle göra, och han sa att han var hemma och
höll på med vet knappt vad. Iaf jag frågade när han hade tänkt komma,
av misstag hade jag slumrat till och inte hunnit fixa till mig *typiskt asså*
mega suck!
så det var ju nästan bra att han var hemma hos sig, för då skulle de
ta lite tid för honom att komma =) tre minuter senare vem kommer in genom dörren jag
glömt att låsa, JO Nawfel ?!! hehe han lurade mig, för in genom dörren kommer nawfel
med blommer och blader haha. så jävla söt, har en liten tanke av att han varit på väla i sista
minuten och inte på "jobbet" ?? hehe*ler*

Kvällen:
Vi ger oss iväg ut, tanken var bio och innan det resturang, men idiot som man är
så måste man självklart boka sådana saker en dag som denna!!!
Kollade på internet, ville man på bio så hade man fått sitta separat, och hur kul är nu
det att behöva sitt ensam med någon/några man inte känner när man vill sitta med sin älskling?
herre asså, men iaf, tänkte inte låta det stoppa oss,
kvällen blev istället ett jättemysigt och fint resturang besök, det blev indiskt *yumi*
jättefin belysning och det var så fint dekorerat där, vanligt menar jag då, för självklart
så väljer ju inte alla att ha det efter dagen ;) asså temat hjärte dag hahaha.
det var jättemysigt och gott var det också!!
min tanke när jag kom hem från en helt underbar kväll var ju att hit kanske man skulle
gå med tjejerna någon gång !!
antar att Becca redan varit där ? haha...indiskt nii vet :P

detta inlägget blev sent, ussh, måste gå och sova nu är trött trött trött och
ska upp tidigt imorgon har jag bestämt, tänkte ta disken som jag har då!!
och även så kanske vaktmästaren på gården kommer, ska fixa min toalett
FINELLY!!!!!! herregud, den läcker ju för fan! men men iaf ha de bra och sov gott

jahapp, idag har man inte gjort så mycket, var meningen att man skulle ta det lugnt...mådde inte så bra igår och även i morse. men träffade meys när hon hade slutat sin kurs.
Vi åkte till stan, gick en liten vända där och sedan så fikade vi på Mezo=) Var faktiskt väldigt trevligt tycker jag.
Alltid lika mysigt och trevligt att träffa henne<3 Kanske inte blir så ofta, men det beror faktiskt en del på mig själv
inte enbart på henne...tror nog inte att det beror alls på henne, men ska inte dra upp en massa tråk nu.
iaf så var vi på mezo, åt och såå =)
Alltid som vanlgit ska meys ha en bakelse av något slag ;) likt dig gumman :P
själv är man inte så värst glad för kakor och såå, har nog fått nog under min uppväxt!!
haha(min pappa var bagare,brorsan jobbade på godbit-lagret,brorsan bagare) så man tröttnar ju,
precis som en pizzabagare, hans familj tröttnar antagligen på pizza, blir väl trött på det ! haha.

iaf imorgon skulle jag antagligen träffa tjejerna<3 Det var iaf bestämt så, becca,mariam och meys =)
skulle väl fika eller göra något, men får se hur det blir, prata med syrran idag och det kan hända att man ska
passa Marcuz, älskar ju lillkillen så mkt, den lilla krabbaten, så vad gör man flicker :P..Får bli en annan dag då ju.
men som jag sa till syrran så fick vi se om det blev aktuellt för hennes del, vetifan vad hon skulle göra,
men får ju se hur jag mår imorgon, för klockan är nu redan över tolv, och jag har fortfarande huvudvärk
och även illamående så man får ju se hur det blir imorgon =/ .. *suck* faan jag vill inte va sjuk nå mer, har
fan varit förkyld tre gånger och nu detta?
Så tråkigt för er om det inte blir något alls imorgon.
och sorry tjejer om jag inte mår dåligt och syrran behövde barnpassning så blir jag tvungen!
Kan inte bara strunta i att hjälpa henne. Men men vi får ju se hur det blir imorgon, Meys jag vet att du läser :P
men men ska sova nu ha det bra alla,
höreeeees<3

Imorgon åker jag till Ängelholm till syrran&barnen, :)
Åker runt halv tre, så anländer väl där runtomkring tre tiden antar jag =)
Lovade Moa(systerdotter) att vi skulle gå på bio för drygt två veckor sedan, och tydligen har hon inte
glömt det, utan pratat med precis alla om det jag citerar: Att hon och sin bästa moster ska på bio !
Otroligt söt asså, Prinsessan och Grodan blir det. Skulle egentligen sett den tidigare med henne
men den kom ut på bio i fredags och för en vecka sedan så var
hon hos sin pappa över helgen, så det har liksom inte
blivit av men nu imorgon är två biljetter bokade och klara. Ska faktiskt bli trevligt, allt
för sällan jag hittar på saker med min älskade systerdotter, Iaf så är jag i Ängelholm runt tre så får
träffa den lilla vilde också(Marcuz) systerson, ser redan framför mig hur glad han kommer bli.
Han ser mig som den man leker med, för vad jag än gör så ska han alltid busa med mig.
Tror inte riktigt han förstår än, vad lugna ner sig betyder eller om man är trött!
Men men underbara i den åldern är dom ju, tråkigt nog kan han inte följa med, han är dock bara ett år och några månader och hade inte förstått något av vad det innebär med bio, hade antagligen sprungit omkring i biosalongen så det passar sig inte, när han blir lite äldre så får man väl bjuda med han på bio (A) haha
iaf ska gå och lägga mig nu, Nawfel börjar bli lite gnällig nu så Godnatt och hej, höres imorgon
 byee byeee

Trodde aldrig det skulle hända!!!

För någon-några veckor sedan så pratade jag och pappa om en sak.
Det är såhär att han brukar alltid gå ut med Zita(hunden) efter han jobbat och kommit hem ätit lunch.
efter det går han alltid ut med henne, skogen eller stranden, det är typ rutin för henne.
iaf, nu under vintertid är de ju jättekallt vid stranden, antagligen is, så jag frågade pappa vad han hade
gjort om Zita springer ut på isen, och den skulle bryta. asså om hon skulle trillat i då.
han svarade att han hade fått ta upp henne därifrån för med tanke på kylan så hade hon nog inte klarat det själv.
Igår åkte pappa och Zita till Ängelholms strang, och tro det eller ej men isen den brakar när Zita står på den och i vattnet hamnar hon, sprallande och försöker komma upp, men det är ju halt! Pappa springer ut så fort han kan mot där hon är och försöker få på henne halsbandet som hon vanligvis har på sig, och drar upp henne, till slut väl uppe på "land" kan man säga, uppe ur hålet, så är både Zita och Pappa helt chockade, (trodde nog aldrig att det kunde hända) otroligt ändå att de bara händer sådär, så hemskt, väl hemma säger han åt mamma att duscha henne i riktigt varmt vatten, tror hon frös en hel del, och han har enbart två filtar i bilen och tror faktiskt inte att det hjälpte så mycket. Skönt att inget hände, och det är tur att pappa riskerade aatt springa ut på isen för att få upp henne igen.<3 Starkt gjort pappa verkligen<3
tur inget hände med henne<3

Livet har sina dåliga stunder
precis som sina goda.

Jag har börjat lite smått, på en sak 8-) kanske kommer att låta konstigt och kanske även lite fånigt, men den risken är jag villig att ta, det är ju min blogg och jag får göra precis som jag vill, och
skriva det som jag vill så därför laddar jag upp detta =)

Ska slutet bli en början!

Jag tror jag förträngde det i början. Försökte bortse från vad som hade hänt. För vem vill se verkligheten när något sånt här händer. Går det attt förstå. Verkligen förstå att nu är det så. För varje dag vaknar man och inget är ändrat, utan det har verkligen hänt. Ingen skulle gråta eller tycka syn om mig "varför sitter du där och gråter" kunde jag säga till mina kompisar "jag mår bra" För istället för att se det som det var intallade jag nog mig själv att inget hade hänt. Att det inte hade hänt, så gråt inte för min skull, allt kommer bli som vanligt och detta är bara för stunden. Nästan som i en dröm, man vaknar upp och inget har hänt. Det skulle aldrig bli som vanligt. Det var ganska uppenbart men jag förstod inte det. Vem kunde inte se ärren i ansiktet, det bortklippta håret, hur trött jag var hela tiden. Hur min röst inte riktigt orkade med i början. Det var som att lära sig allt åter igen. Jag ville visa alla att jag klarade av det. Även om jag ville glömma så fanns det där hela tiden. Varför skulle annars så många bry sig av ingen anledning ? Jag var tvungen att se det ur deras ögon om jag inte kunde se det med mina egna. Även om jag inte ville så var jag tvungen att försöka förstå det. Var det en dröm eller är det verklighet, en mardröm som man aldrig kunde tänka att bli verklighet.

Innan händelsen.
Nog var jag en helt vanlig tjej. Som dom allra flesta. Kanske lite tillbaka dragen, blyg och väldigt försiktig med mig själv. Men jag var ändå som alla andra, en i mängden. Tur var väl det.
På den förra skolan jag gått, blev jag behandlad dåligt av ingen anledning, så hur kunde man lita på någon, när man inte visst vad de skulle innebära?Vad var egentligen en kompis? Hade ju inte haft någon förutom min kusin, min bror och två grannpojkar som "var som familj". Men det var som det var, nu har det gått nästa tre år så det är inget att tänka på hela tiden. Men det är ändå de som gör en lite osäker ibland. Jag var i alla fall som dom flesta i skolan. Jag hade kompisar och sköte skolan precis som vem som helt, hade inte så mycket att klaga på, för det mesta. Såg inget fel på mig, hade kompisar osv. Men på något sätt så var det alltid konstigt när jag träffade nya människor, andra kunde tycka det var hur roligt som helst , att lära känna andra och nya människor men jag höll mig för det mesta för mig själv, eller tillsammans med dom kompisarna jag hade, som är mina riktiga kompisar. Hellre få kompisar som finns där och ställer upp för en, än många som man inte litar på. Killar och sånt tänkte jag aldrig på, hade inte tid med det, hade fullt upp med att tänka på mina kompisar och på skolan, och självklart familjen.Höll för det mesta mig undan från konflikter och problem.Vänner är något man värdesätter och håller hårt nära, intill hjärtat. Inte något man behandlar dåligt, just därför vet man vem som är ens kompisar eller inte, för om en kompis på något sätt gör något dåligt för dig, hur ser du då de människor som kompis ? Så ska det väl inte vara.

hur mkt du än säger att det gör ont och att det inte går längre, så
måste du försöka, livet kan ju ingenting vara värt om du gör såhär
det blir ju vad man gör det till, och du kommer aldrig få uppleva något
bättre om du inte försöker och ser vad som inträffar.
Jag kan inte göra mer nu än att stötta dig och försöka finnas där
och mer kan jag inte göra. Kan inte hela tiden vara den som du ska
ta för givet, om du inte förstår vad jag säger till dig, hur
ska du då kunna förstå om någon annan säger det till dig.
om ingen förstår DIG!!! Varför pratar du då med mig om det !

herregud, är så trött på de jävlar som sviker en !!!

fick lite skuldkänslor för att jag inte skrev något
därför är jag uppe nu igen och tänkte skriva lite kort om dagen :P


Dagen började med att jag vaknade bredvid min underbara galby
duschade och fixade till mig för att träffa Meys, men det blev Becca&Mariam också.
Inte riktigt som planerat, ville liksom ut och fika eller äta någonstans
men vi träffades iaf alla hos mig. Mariam och Becca körde inom maxi där dom handlade en
del saker för att Meys promt var sugen på TÅRTA. Med allt i världen varför just tårta?
Gravid och småsugen som hon var(älskar bakelser) TYDLIGEN... blev det som hon ville*ler*
men men lugnan var det, försökte fortfarande övertala de alla att ändå åka till mezo eller så för att fika
men det blev dock inte så. Slutade med att vi alla i all hast satt i köket och snacka och så och självklart
meys kämpade med tårtan, som hon ville få gjord, vi alla fick vispa grädde i mer än en halvtimme,
den blev ju aldrig tjock, helt löööös. Men men tjock blev den till slut.
Men tårtan blev otroligt fin meys, verkligen den lyckades du med, även om jag inte smakade den så tror jag på
erat omdöme:)
Meys fyller faktiskt år på onsdag så jag passade på att ge henne födelsedags present tidigare endast för att inte
glömma, det pundhuvudet vill man inte vara och glömma ge en stjärna present(Meys då alltså)
*Vet att du läser meys)

Men men nog om dagen, en väldigt tröttsam dag må jag säga, imorgon har jag möte vid 10.00
vakna vid åtta så ska bege mig nu mot sängen där ingen Nawfel väntar på att jag ska komma och sova,
är alltid lite småstressad under kvällen, vill få en del saker gjort, så har väl myror i brallorna just den stunden på
"dygnet" haha men men vi alla är olika!

Tro det eller ej, men av någon konstig anledning har jag tappat gnistan lite av att skriva!!!
Observera jag älskar att skriva, så jag vet verkligen inte vad som har hänt:| Känns så trist.
Jag var alltid en höjdare innan på att skriva, men nu känns det som att det inte finns något kvar längre, som att det bara har satt stop på något sätt, har faktiskt många ideer men går liksom inte riktigt att formulera i ord vad jag ska skriva när jag väl ska

ps: detta inlägget skrev jag för ett tag sedan men det laddades inte upp!!

Som en ängel från himlen förtrollade du stunden,
jag lovar dig att jag aldrig kommer såra dig. Dina ögon,dina läppar
och dina lugna andetag,utan tvekan är du den perfekta.
Dagarna kommer och dagarna bara går men att få träffa dig
är allting som jag tänker på.
Älskar stunderna då jag hör och även ser dig le och skratta.
Djupt ner i mitt hjärta där finns ditt namn.

Nawfel habibi du&jag föralltid<3

Jag ser dig rasa inuti,hur dina ögon saknar den gnistansom en gång fanns där.
 Även om du inte behöver min hjälp så ska jag hjälpa dig,finnas där för dig och
 verkligen stöttar dig igenom lidandet som jag ser i din sorgsna blick,livet kanske
inte är mkt värt, smutsigt och tråkigt,Men du är en del av mitt och jag tänker inte
sitta och se på när det rasar helt för dig.